Vinet värmde kroppen inifrån. Hon visste att det var för tidigt. Men ingen var vaken vid den här tiden ändå. Jobbet brydde hon sig inte om. Hon hade jobbat onykter förut. Det var aldrig någon som märkte. Vinden fångade hennes hår och slet i hennes jacka. Det var ganska kyligt. Hon kände för att kasta sig ner i vattnet. Slitas ut av vågorna. Men inte idag. Modet fanns inte där. Den tomma vinflaskan slog ljudlöst ned i en våg. Det irriterade henne. Hon skulle ha kastat den i marken. Hon ville höra ljudet. Tiden gick fort. Det tog tio minuter att cykla från havet till jobbet. Nu ångrade hon att hon kastat cykeln i havet. Eleverna fick helt enkelt börja utan henne. Som om att de skulle göra det frivilligt. Hon småsprang. Kände svetten i pannan. Paniken i bröstet. 63:ans buss hann hon inte se förens det var försent.
bra och tyvärr ganska säkert verklighetstrogen...
SvaraRaderaSå bra!
SvaraRaderaJa bra stämning i texten. Kastat både cykel och flaska i havet :-).
SvaraRaderaBra - sorglig och litet rolig. Vilken maratonläsning för att vara på den här bloggen!
SvaraRaderaHon ville höra ljudet. Gillar. Bättre en krossad vinflaska än en död människa i havet!
SvaraRadera