Avslut

Trappan knarrade. Hennes kropp kändes tung. Fötterna ville genom plankorna. Hur hade han gjort? Hon skulle inte gå att spåra. Hans blick brände i hennes ögon. Tiden gick sakta, likt sanden i ett timglas.
"Du behöver inte vara rädd. Jag är här nu" mannens stämma var iskall. "Har du saknat mig?"
Ögonen fylldes av tårar. Snart skulle allt vara över. Äntligen. Hennes hand försvann innanför morgonrocken. Han förstod vad som skulle hända. Tittade henne i ögonen och skrattade. Hon siktade mellan ögonen. Skrek. Och kramade avtryckaren.