Den ärliga musiken

Tonerna från pianot hade sedan länge dött ut. Ljuset hade släckts och ridån dragits ned. Hon var ensam kvar. Lovade att låsa efter sig. Ljudet av hennes klackar ekade mellan väggarna när hon stegade fram mot pianot. De platta tangenterna var kalla. Det hade de varit i flera år. Hon satte sig ner. Tog fram de två tabletterna ur kavajfickan och svalde dem. Snart skulle det komma till henne. Lugnet. Men med lugnet kom oftast sorgen och med sorgen kom oftast självhatet. Hon la fingrarna på tangenterna och väntade. Sen spelade hon.