Julefrid

Hem. Hon skulle äntligen få åka hem. Trotts snöfallet rullade tåget på bra. Kaffet rykte. Doftade gott men smakade inget vidare. Så som kaffe på tåg ska smaka. På hyllan ovanför huvudet fanns alla paket packade. All ångest hon gått och burit på den senaste tiden verkade som bortblåst. Hon slöt ögonen och andades lugnt. För en gångs skull kunde hon slappna av. Konduktören log. Förmodligen inte bara mot henne men det kändes ändå bra. Hon kände pistolen mot höften. Den gav henne den där extra känslan av säkerhet. Även om hon inte behövde den längre. Han var död nu. Hon torkade bort en blodfläck från skon. Hela hon var verkligen avslappnad.