tisdag 7 januari 2014

Doktor

"Du har helt klart tappat kontrollen över situationen" sa psykologen och tittade ner i sina papper. Lyfte pennan, satte den mot pappret men ångrade sig. "Du borde verkligen söka hjälp hos någon".
"Jag har ju kommit till er".
"Ja just. Ja just. Mycket bra" psykologen markerar med pennan igen utan att skriva. "Mycket bra" mumlar han lågt. "Hur får det dig att känna?"
"Vilket då?"
"Ditt problem" sa psykologen.
"Asså det är ju inte jag som har problem. Det är min chef som har problem. Fast han tycker att det är jag som har problem. Fast alla vet att det är han som har problem".
"Hur känner du då?" sa psykologen utan att veta om det var en korrekt fråga att ställa.
"Vad fan menar du? Jag har ju inget problem".
"Fel fråga" sa psykologen tyst.
"Ursäkta?"
"Förlåt inget" sa psykologen. "Så det är alltså eran chef som har problem? Inte ni?" sa psykologen undrade. 
"Det var det jag sa ja".
"Varför pratar jag med er då?" sa psykologen.
"Det får ni fråga min chef".
"Jag förstår. Hur kommer jag i kontakt med honom?" psykologen ser frågande ut.
"Det är ni som är min chef. Det är ni som har problem. Inte jag".
"Är det jag som är er chef. Det är ju absurt. Ni borde verkligen söka hjälp för det där" sa psykologen.
"Jag borde verkligen inte jobba för er. Jag måste tyvärr säga upp mig".
"Kommer inte på frågan" sa psykologen. "Vad är dina arbetsuppgifter?" psykologen kliar sig i håret.
"Jag är er sekreterare".
"Du börjar på måndag" sa psykologen.
"Va?"
"Okej, tisdag då. Du har tappat kontrollen. Men vi skall lösa det här" sa psykologen och gav sig en klapp på axeln.

"Hur länge har han suttit så där?" frågade syster Berit.
"I snart 17 timmar" svarade hennes kollega.
"Jag ringer till Bengan. Det får bli psyket nästa för doktor knäppgök" sa Berit och skakade trött på huvudet.

4 kommentarer: