torsdag 16 januari 2014

Hundögon

Han kände inte igen sin egen spegelbild. När blev han så gammal? När började ögonen hänga?
"Jag ser ut som en gammal hund" mumlade han för sig själv och stramade åt huden i ansiktet. Han lyfte ögonlocken med fingrarna. Det blev inte mycket bättre för det. Tänderna hade gulnat. Han gnuggade på dem med tummen. Nej, fortfarande lika gula.
"Vad gör du?" hörde han en liten röst säga.
"Ingenting" sa han avvisande till den lilla flickan på cykeln som stod bredvid honom.
"Har du ingen tandborste hemma?" frågade hon och rynkade näsan.
"Jo det har jag. Cykla iväg nu" sa mannen.
"Jag kan inte cykla" sa flickan.
"Varför har du en cykel då?" sa mannen irriterat.
"Min mamma brukar smörja in ansiktet på kvällarna för att inte få rynkor. Det har du aldrig gjort va?"
"Nej det har jag inte. Sånt är för kärringar" sa mannen trött och tittade ner på flickan.
"Min mamma är en ingen kärring" sa flickan stött.
"Det sa jag aldrig" sa mannen och pustade.
"Sa du ju. Det är fult att ljuga" sa flickan.
"Jag ljuger inte. Jag måste gå nu. Jag har inte tid att stå här".
"Vart ska vi gå?" sa flickan glatt.
"Vi ska inte gå någonstans. Jag ska gå" sa mannen och tittade på flickan med uppspärrade ögon.
"Du kanske kan lära mig att cykla. För jag kan inte det" sa flickan med ett leende.
"Några minuter kanske jag kan stanna" sa mannen och log för första gången på mycket länge.

6 kommentarer: