onsdag 1 januari 2014

Sanningen

Jag minns att vi åkte förbi en skylt med texten HUNDAR TILL SALU! Det var en vit skylt med blå bokstäver. Såg ut att vara någon form av målarfärg. Jag minns att jag undrade över utropstecknet. Men jag antog att de verkligen ville sälja sina hundar. Bilen vibrerade så som den gör när den rullar över en grusväg. För det är så bilar gör, som min bäste kompis alltid brukade säga.

Jag satt i baksätet. Kläderna jag hade på mig och nallen som jag kramade var allt jag hade kvar av mina gamla saker. Av mitt gamla liv. Men det visste jag förstås inte då. Även om jag kanske kände på mig att allt inte stod helt rätt till.

Vi stannade vid en bensinmack. Mamma kom tillbaka med en brun papperspåse. Hon drack ur den. Sa att det var läsk. Jag tjatade men fick inte smaka. Jag fick henne att skrika och sen att gråta.

Tidigare hade mamma dragit upp mig ur sängen mitt i natten. Sa att det var bråttom och att vi skulle åka. Jag var yrvaken och lukten i rummet fick mig att må illa. Då visste jag inte vad det var men nu i efterhand är jag nästan säker på att det var brandrök. Doften påminde i alla fall om den som spred sig när jag eldade ner den gamla ladan tio år senare. Mamma kallade det för tonårsuppror. Jag höll såklart inte med. För det är så tonåringar gör, som min gamle kompis förmodligen skulle ha sagt.

Jag fick aldrig veta varför vi åkte den natten. Varför vi rymde. Vilket jag är säker på att vi gjorde. Förmodligen hade det något med min mammas dåvarande pojkvän att göra. Men det är bara spekulationer från min sida. Oavsett vilket så är jag ensam nu. Åren har gått ruskigt fort. För knappt ett år sedan städade jag ur min mors hus. För det är sådant man gör när ens mamma har gjort sitt på jorden, som jag sa till min son. I min mammas gamla byrå hittade jag ett förslutet kuvert med mitt namn på. Någon dag skall jag öppna det men just nu vet jag inte om jag är redo.

4 kommentarer:

  1. Tror att jag har sagt det förut, du gör dej i makro. Den här texten är riktigt bra. Gillar det lite lakoniska, "för det är så..."-omkvädet, snyggt.

    SvaraRadera
  2. Vågar man hoppas på en fortsättning?

    SvaraRadera
  3. Jättebra skrivet och "för det är så..." kommer så passande in på sina ställen .
    Blir så nyfiken på vad det står i brevet :)

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet. Gillar också upprepningarna och stämningen.

    SvaraRadera