I vattnets skimmer finns din ande

Hon går ner mot det lilaskimrande vattnet just när solen börjar bryta horisonten. Det var där de hade träffats första gången. Bänken på bryggan finns inte kvar. Hon känner den hårda ytan under fötterna. Det var här han hade friat och det var här han berättat att han skulle dö. Det var för fyra somrar sedan. Hon kan se honom i vattnet. Hans glittrande ögon. Det magiska leendet. Hon har svårt att inte le när hon tänkte på honom. Vissa saker glömmer man aldrig.