måndag 24 februari 2014

Magi

"Ta da" ropade magikern och drog upp den döda kaninen ur hatten. Om det ändå hade varit första gången. Han hade tappat räkningen för flera år sedan. Varför skulle kaniner vara så nedrans känsliga för stress.
"Sover den?" frågade en liten flicka i publiken.
"Sover?" sa magikern. "Den är död. Så går det när ni skriker och gapar hela tiden".
"Död?" stammade flickan med gråten i halsen.
"Stendöd" sa magikern och skakade på huvudet. "Och hon som har ungar hemma. Det var tråkigt. Mycket tråkigt".
"Men kan du inte rädda den?" sa flickan med skakig röst.
"Nej det förstår du väl att jag inte kan göra. Det blir hundmat av den här nu" sa magikern och skakade kaninen i nackskinnet.
"Hundmat?" sa flickan.
"Javisst. Jag hade ätit upp den själv om den inte varit så förbaskat gammal. De blir så sega förstår du" sa magikern.
"Du är elak" sa flickan.
"Är det jag som elak. Det är ju du som har dödat kaninen" sa magikern och lämnade scenen.

3 kommentarer:

  1. Ja han var inte så lämpad kanske fast du skriver bra om honom.

    SvaraRadera
  2. Men hur kommer du på en sådan historia - så makaber att den blir rolig ;)
    ha ha (får man skratta?)
    Du är bra!

    SvaraRadera