fredag 14 februari 2014

Sjuk

Han tittade på sin fot. Herregud, tänkte han, det måste vara som han misstänkt i flera dagar. Visst hade det blivit värre? Jo det hade det. Mycket värre. Vad är oddsen för att just han skulle bli angripen av köttätande bakterier? Med hans tur var det inte konstigt. Och han som bara några timmar tidigare kände en blodpropp vandra från vaden upp mot jumsken. Och i förrgår knep hjärtat så det sved i bröstet, förmodligen en varning om den stundande hjärtinfarkten. Och det ringer i öronen på honom när han ligger på sängen. Precis som det gör när man ska svimma. Det låter exakt så. Det vet han även fast han aldrig svimmat i hela sitt liv. Och när läkaren sa att smärtan i njuren, som förmodligen var cancer, bara var ett inflammerat revben som snart skulle bli bra av sig självt förbannade han läkaren. Nu skulle han dö en tidig död bara för att läkaren sa "Det går över av sig själv". Och EKG maskinen som visar hans helt friska hjärta förbannar han också. Idag är det friskt, men igår då? Eller i morgon? Och den psykiska ohälsan står och lurar bakom dörren. Gud vad nära den är. Men ändå kommer den aldrig. Nu ska han sova och han hoppas att han vaknar imorgon. Att dö är inte den största skräcken. Det är att inte få leva.

4 kommentarer:

  1. Skitbra. Igenkänning. Hm - känner igen hypokondriska kamrater, inte mig själv, förstås.

    SvaraRadera
  2. Du skriver längre och längre. Och bättre och bättre. Denna var suverän.

    SvaraRadera