Tillsammans

Hon hade karvat in deras initialer i barken. Bladet på kniven var fläckat av blodet från hennes högra handflata. Han hade alltid kallat henne klumpig. Det fick henne att le. Hon skulle ta med honom till trädet när han kom hem från kriget. Det var svårt att vara stark när tåget rullade iväg. Bort. Han kommer snart hem, intalade hon sig och strök fingrarna över de bleknande ärren i handen.