Vart tog det vägen

"Jag vet redan vad du kommer säga" fnös hon åt psykologen.
"Jaså?" sa psykologen. "Och vad tror du att det skulle vara då?".
"Du kommer säga det som du alltid säger" sa hon och spände blicken i psykologen. "Att jag skall gå ut och träffa lite folk".
"Tycker du inte det själv då?" sa psykologen.
"Om jag tycker det själv? Vad tror du?" sa hon och ställde sig upp. "Skulle du vilja springa runt varje dag och träffa massa idioter som inte förstår?"
"Vad menar du med att de inte förstår?" sa psykologen och visade med handen att hon skulle sätta sig ned igen.
"Ja precis som jag sa. De förstår inte" sa hon och satte sig våldsamt ned i stolen.
"Vad är det de inte förstår?" sa psykologen och antecknade något i sitt block.
"Ingenting. De förstår ingenting" sa hon. "Vad skriver du?" sa hon nyfiket.
"Har du försökt förklara för dem?" sa psykologen.
"Man kan inte hålla på att förklara saker som folk borde veta" sa hon trött. "Sunt förnuft, har inte folk det längre. Vad skrev du?"
"Vad menar du?"
"På pappret. Vad skrev du på pappret?" sa hon irriterat.
"Med sunt förnuft menar jag" sa psykologen.
"Att folk inte har något" sa hon trött. "Du måste lyssna på mig. Jag kan inte sitta och upprepa mig hela tiden".
"Jag lyssnar" sa psykologen.
"Vad skrev du?" sa hon sneglade mot pappret.


Dagens inspirationsord från skrivpuff: Redan