Kråkslott, Del 4 (Skrivpuff: Fnittra)

Ansiktet är inte längre hans. Blodet har stelnat. Blicken försvunnit. Hon står över honom. Till en början hade han varit snäll mot henne. Han hade betytt allt.
   De hade lekt i lägenheten när de var små. Hon minns allt. Det var hon som valt tapeterna. Den gröna färgen hade fyllt hennes kropp med värme när hon såg dem.
   "Du var min bror" säger hon och sätter sig framför mannen i kostym. "Men det här var inte du. Jag befriade dig" hon stryker honom över kinden. "Du är fri nu".

Kråkorna sjunger för henne. Deras sång är som skratt som ekar och dör ut över sommarängen. De talar om för henne att hon gjort rätt. Att hon är den som skall rädda de som förlorat sig.