onsdag 14 oktober 2015

Skrivpuff: Borta


”Jag tror att jag redan älskar dig”, säger han och höjer blicken mot natthimlen.
   ”Hur kan du veta det?” Hon ser på honom.
   ”Det är någonting bara. En känsla.” Han vänder sig mot henne men horisonten har redan stulit hennes uppmärksamhet.
   ”Det farligt att leka med någons känslor. Du vet det va?” Hon vänder sitt ansikte mot honom och fångar in honom i djupet av sina bruna ögon. Han undrar hur många som gått vilse där inne. Vilka hon älskat? Vilka som älskat henne?
   ”Jag leker inte. Det är bara så jag känner”, säger han och tillåter sig att slukas.
   ”Jag tror dig.” Hon och tar hans hand. Den är mjuk, inte alls som hon tänkt sig. ”Jag åker imorgon. Kommer du vänta på mig?”
   ”Jag tror det”, säger han. ”Kommer du vänta på mig?”
   ”Förmodligen inte”, säger hon och kramar hans hand hårdare.
   ”Varför?” frågar han.
   ”Vi är för olika”, säger hon. ”Det är för lång tid”.
   ”Jag kan ändra på mig, jag gör det hela tiden”, säger han. ”Sex månader kan gå fort”.
   ”Du kan inte ändra på dig, du är kille.” Hon ler. Han ler tillbaka. ”Sex månader kan kännas som sex år”, säger hon.
   ”Vem vill du att jag skall vara?” Han drar händerna genom håret och fäster det bakom öronen ”En kvinnokarl?” Han drar tillbaka håret och täcker ögonen ”En blyg, försiktig pojke?” Rufsar om håret ”En livsnjutare?”
   De skrattar tillsammans. Drar sig närmare varandra.
   ”Jag kommer sakna dig”, säger han.
   ”Du känner inte mig”, säger hon. ”Du vet inte vem jag är”.
   ”Jag känner dig inte, men jag vem du är”, säger han. ”Du är du”.
   ”Jag kommer tillbaka.” Hennes röst är stark.
   ”Men inte till mig”, säger han och försöker stänga ute känslan som växer inom honom.
   ”Du har mig nu.” Hon lägger sitt huvud mot hans axel. ”Nu går jag ingenstans”.
   ”Solen går upp snart”, säger han och lägger sitt ansikte i hennes hår. Äpple. Han säger till sig själv att aldrig glömma doften.
   ”Kyss mig när solen går upp” Hon lyfter sitt huvud och ser på honom. ”Lova det”.
   ”Om du lovar att skriva”, säger han.
   ”Jag kommer inte skriva”, säger hon. ”Inte till någon”.
   ”Hur skall jag då veta om du har det bra?”
   ”Det viktigaste är att jag vet”, säger hon och lägger tillbaka sitt huvud på hans axel.
   ”Jag förstår inte”, säger han.
   ”Jag förväntar mig inte att du skall förstå.” Hon sluter sina ögon.
   ”Vi kanske är för olika”, säger han.
   ”Eller så är vi helt perfekta”, säger hon och ser solen bryta horisonten.

2 kommentarer: