När

"När får jag träffa dig igen?" sa han.
"Aldrig" sa hon och gick.
"Men jag måste få se dig igen" skrek han efter henne men fick bara en axelryckning tillbaka.

På avdelning 3 spelas samma skiva igen

Det ekar när jag skriker. Igelkotten bakom de gamla tomburkarna på verandan ser upp mot himlen. Det var ju fågeln där uppe som inte förstod vad som var fel. Berget har aldrig varit högre än det är idag. Solens strålar slår på allt levande. De döda förblir döda. Väggarna skiftar färg när blomman dör. Det fanns aldrig tillräckligt med färg för båda. Strängen på gitarren har gått av. Tidningen predikar om bättre tider. På avdelning 3 spelas samma skiva igen. Det ekar när jag skriker. Jag skriker tyst. Så tyst att hela världen hör.

Igen

Hon stod böjd över honom. Stekpannan hade träffat rakt över vänster tinning. Han ryckte i ena armen. Bäst att rulla in honom i mattan innan han vaknar, tänkte hon.

Tillbaka

Blixten från kameran drog honom tillbaka. Tillbaka in i mörkret. Han mindes det han kämpat så hårt för att glömma. Synerna på näthinnan brände. Han hade lättare att falla tillbaka i det när han druckit. Han förbannade vinglaset i handen. Förbannade sig själv. Hon förstod inte. Ingen förstod.

 Dagens inspirationsbild från skrivpuff

http://www.flickr.com/photos/vipevents/10850283585/sizes/z/in/photostream/

Generös

"Generöst av dig" sa han.
"Det är sån jag är" sa hon. "Jag är ganska ödmjuk också. Och snäll".

Svårt

Svårigheten med det svåra behöver inte vara så svårt.

Skugga

Hans ansikte såg annorlunda ut. Allt det goda i hans blick var borta. Jag antar att det är så det blir. Kinderna insjukna. Läpparna strama. Hotfulla. Kanske blir det så för alla? Ibland? Den forna röstens klang försvunnen. Borttappad på vägen. Kanske kunde den hitta sin väg tillbaka? Kanske inte? Han var bara en skugga av den han en gång varit.

Vart tog det vägen

"Jag vet redan vad du kommer säga" fnös hon åt psykologen.
"Jaså?" sa psykologen. "Och vad tror du att det skulle vara då?".
"Du kommer säga det som du alltid säger" sa hon och spände blicken i psykologen. "Att jag skall gå ut och träffa lite folk".
"Tycker du inte det själv då?" sa psykologen.
"Om jag tycker det själv? Vad tror du?" sa hon och ställde sig upp. "Skulle du vilja springa runt varje dag och träffa massa idioter som inte förstår?"
"Vad menar du med att de inte förstår?" sa psykologen och visade med handen att hon skulle sätta sig ned igen.
"Ja precis som jag sa. De förstår inte" sa hon och satte sig våldsamt ned i stolen.
"Vad är det de inte förstår?" sa psykologen och antecknade något i sitt block.
"Ingenting. De förstår ingenting" sa hon. "Vad skriver du?" sa hon nyfiket.
"Har du försökt förklara för dem?" sa psykologen.
"Man kan inte hålla på att förklara saker som folk borde veta" sa hon trött. "Sunt förnuft, har inte folk det längre. Vad skrev du?"
"Vad menar du?"
"På pappret. Vad skrev du på pappret?" sa hon irriterat.
"Med sunt förnuft menar jag" sa psykologen.
"Att folk inte har något" sa hon trött. "Du måste lyssna på mig. Jag kan inte sitta och upprepa mig hela tiden".
"Jag lyssnar" sa psykologen.
"Vad skrev du?" sa hon sneglade mot pappret.


Dagens inspirationsord från skrivpuff: Redan

En bästa vän

Hans bäste vän fanns inte längre. Han som så många andra var borta. Han visste att en dag skulle han vandra samma stig som sina vänner. En dag skulle också han dö. Men tills dess, brukade han säga. Tills dess skall jag leva. Jag skall leva extra mycket för var vän jag förlorar. Och han levde tills den dagen då allt var över. Till den dagen stigen tog slut. Till den dagen då han inte längre behövde vara ensam.

Den dagen

Ingen visste vad som väntade när det mörka på himlen uppenbarade sig den dagen. Vissa sa att de visste att de var på väg. Nu var ingen galen och nu var alla galna. Allt skedde snabbt. Vi var inte beredda. Vi han inte försvara oss.


                                          Dagens inspirationsbild från skrivpuff

http://www.flickr.com/photos/patchattack/10785594714/sizes/m/in/photostream/.

Systemet

För somliga är det alltid soligt utanför systemet.

På väg bort

Kylan spred sig längst benen och upp över ryggen. Gruset under hennes fötter kändes som rakblad. Vattnet var kallare än hon räknat med. Bedövad av smärtan fortsatte hon ut. Skogen runt omkring var frisk. Himlen fläckig av mjuka moln. Fåglarnas sång nådde inte fram till hennes öron. Hennes tårar saltade vattnet runt hennes midja. Hennes kropp på väg bort genom livets mörker. På gränsen mellan den hon var och den hon blivit.

Svar på alla frågor

Han ställde sig framför spegeln. Synade sina trötta ögon. "Vart är jag på väg?" sa han och suckade. "Vad skall det bli av mig? Vad skall jag göra med livet? Var det här allt?" han blinkade. Blinkade igen. Och igen. Han mindes ett citat Köp skorna, livet är kort. "Ta tag i livet nu" sa han och tvingade fram ett leende. "Det är bara du som kan göra det".

Dagens inspirationsord från skrivpuff: Fråga

Finns det dumma frågor

"Där borta i hörnet sitter Vresiga Stina" sa Gunnar till praktikanten och nickade in mot en liten dam i blommig klänning.
"Varför kallas hon för Vresiga Stina" sa praktikanten tyst.
"Hon är vresig och heter Stina" sa Gunnar.
"Aha" sa praktikanten.

De skulle bli sommar ju. Nu vill jag verkligen inte gå upp ur sängen. Kallt är det också. Jag kunde ju nästan sola i förrgår. Varför? Varför? Varför?

Fjäderlätt föll snön, snart skulle den slukas av solen.

Stenstatyn

Stenstatyn hade hon beställt från Peru. Hon köpte den på nätet en regnig vårdag för tre år sedan. Den anlände i en trälåda två veckor senare. Sedan dess hade den stått ouppackad i garaget. Det var den finaste stenstatyn hon ägde.


                                         Dagens inspirationsbild från skrivpuff

http://www.flickr.com/photos/114262873@N04/11977719325/sizes/m/in/photostream/

Skyldig

"Erkänner du vad du har gjort?"
"Nej".
"Men du är skyldig?"
"Det är ditt jobb att ta reda på det".
"Precis. Därför frågar jag nu. Erkänner du dig skyldig?"
"Nej".

Rätt ska vara rätt

"Det är inte spetsen på spjutet som dödar, det är mannen bakom spjutet som dödar" sa guiden.
"Eller kvinnan bakom spjutet" sa flickan irriterat.

Äntligen

Idag började han skriva på romanen. Och med målet i sikte skulle han nu skynda långsamt.

Styrka

Fåglarnas våldsamma framfart genom grenarna varnade henne. Någon var på väg mot henne. Hon tryckte ena örat mot plankorna och lyssnade efter ljuden. Löven som prasslade, grenar som knäcktes, långsamma djupa andetag. Hon väntade, visste att han snart skulle komma. Och så, långt bort hörde hon hans släpande steg. Hon greppade hårt om pinnen. Den här gången var hon beredd. Den här gången skulle bli den sista.

                                             
                                        Dagens inspirationsbild från skrivpuff

http://www.flickr.com/photos/tekkbabe859/10909804995/sizes/z/in/photostream/

Dagen

Han beundrade dagen som försvann bort.

Styrkan från naturen

Han visste inte hur man slog den riktiga knuten men tänkte att det förmodligen inte spelade någon roll. Han uppskattade fallet till minst två meter och huvudsaken var att nacken knäcktes. Det viktigaste var att det gick fort. Detta var det bästa sättet han kom på. Visst hade han ett gevär hemma men så modig var han inte. Och han ville inte göra det hemma. Han ville vara i naturen. Den friska luften gav honom den styrkan han behövde. Repet kändes strävt mot huden. Han blundade. Fyllde lungorna med den friska skogsluften. Sedan viskade han Förlåt och satte sina händer i ryggen på mannen och knuffade.

Fåglarna i skogen

Fåglarna i skogen ljuger
Sjunger om lycka

Sjunger om frid

Fåglarna i skogen ljuger
Lockar till ljuset
Dräper i mörkret

Fåglarna i skogen ljuger
Sprider budskap om bättre tider
Fåglarna i skogen ljuger

Wikilogik

"Jag vill ha lagom mycket mjölk i kaffet" sa hon.
"Suddig logik" sa han.
"Va?" sa hon.
"Wikipedia" sa han.

Val

Bara att bestämma sig
Ge upp
Eller ge inte upp

Kyrkaffärer

Endast för troende skrev han på skylten och hängde den utanför caféet bredvid kyrkan. Om inte affärerna började blomstra nu så skulle de aldrig göra det.

Livet

Tänk hur livets vägar för oss fram
Leder oss likt skogens täta rötter
Tanken kan dra sinnet tillbaka
Tanken kan släppa dig fri
Likt spår från rinnande droppar
Lever du ditt liv

Äkta

"Är den äkta?" frågade hon häpet.
"Så gott som" svarade han och gick ner på knä.

Katt

Katten kommer varje morgon och går varje kväll. Någon dag ska jag följa efter.

Kanske

Hatten hade hon fått av en vän. Han var död nu förstås. Det var de allihop. Hon bar den alltid när hon gick för att handla. Det var märkligt hur länge en liter mjölk räckte nu för tiden. Och brödet hann hon aldrig äta upp innan det började mögla i kanterna. Hon hade varit på banken och skrivit under alla papper. Så att det skulle gå rätt till när hon dog. Pengarna skulle gå till hjärtforskning. Några anhöriga fanns inte. Hon undrade om någon ens skulle märka när hon lämnade jordelivet. Förutom de stackarna som skulle bli tvungna att hämta henne då förstås. Det kanske inte var många som skulle sakna henne när hon var borta men hon saknade många som redan försvunnit. Och kanske skulle de snart ses igen.

Aldrig ensam

Den gröna regnrocken klibbade fast mot huden. Han avskydde att bli blöt. Men när hundskrället inte kommit hem den tiden han brukade hade han inget val. Det var inte första gången han tvingat sig ut för att leta efter hunden. Han blev alltid orolig. Rädd. Ensamheten skrämde honom mer än något annat. Mer än döden. Regnet smattrade mot luvan och bedövade hans öron. Inga ljud från hunden. Allt han ville ha var ett litet tecken på att allt var bra. Ett litet skall som för att säga Här är jag. Vattnet längst ryggen gjorde honom frusen. Tankarna på det okända gjorde blicken suddig. Kanske hade han simmat ut i havet? Jagat en fågel och stuckit? Han brukade alltid komma hem till middagen. Regnet föll tyngre. Tryckte hans ömmande knän mot marken. Kanske var det dags att ge upp och lämna. Ensamheten skulle han inte klara. Himlen öppnade sig över honom. Vinden bet i hans kropp. Det mjuka varma som tryckte sig mot honom viskade Här är jag. Jag väljer alltid dig.