När

"När får jag träffa dig igen?" sa han.
"Aldrig" sa hon och gick.
"Men jag måste få se dig igen" skrek han efter henne men fick bara en axelryckning tillbaka.

På avdelning 3 spelas samma skiva igen

Det ekar när jag skriker. Igelkotten bakom de gamla tomburkarna på verandan ser upp mot himlen. Det var ju fågeln där uppe som inte förstod vad som var fel. Berget har aldrig varit högre än det är idag. Solens strålar slår på allt levande. De döda förblir döda. Väggarna skiftar färg när blomman dör. Det fanns aldrig tillräckligt med färg för båda. Strängen på gitarren har gått av. Tidningen predikar om bättre tider. På avdelning 3 spelas samma skiva igen. Det ekar när jag skriker. Jag skriker tyst. Så tyst att hela världen hör.

Igen

Hon stod böjd över honom. Stekpannan hade träffat rakt över vänster tinning. Han ryckte i ena armen. Bäst att rulla in honom i mattan innan han vaknar, tänkte hon.

Tillbaka

Blixten från kameran drog honom tillbaka. Tillbaka in i mörkret. Han mindes det han kämpat så hårt för att glömma. Synerna på näthinnan brände. Han hade lättare att falla tillbaka i det när han druckit. Han förbannade vinglaset i handen. Förbannade sig själv. Hon förstod inte. Ingen förstod.

 Dagens inspirationsbild från skrivpuff

http://www.flickr.com/photos/vipevents/10850283585/sizes/z/in/photostream/

Generös

"Generöst av dig" sa han.
"Det är sån jag är" sa hon. "Jag är ganska ödmjuk också. Och snäll".

Svårt

Svårigheten med det svåra behöver inte vara så svårt.

Skugga

Hans ansikte såg annorlunda ut. Allt det goda i hans blick var borta. Jag antar att det är så det blir. Kinderna insjukna. Läpparna strama. Hotfulla. Kanske blir det så för alla? Ibland? Den forna röstens klang försvunnen. Borttappad på vägen. Kanske kunde den hitta sin väg tillbaka? Kanske inte? Han var bara en skugga av den han en gång varit.