"Inga undantag" sa fröken och titta på honom över glasögonbågarna. Hon visste hur svårt han tyckte att det var. Men hon brydde sig faktiskt inte. Alla skulle läsa högt inför klassen. Alla. Inga undantag.
"Se så. Skynda på och kom fram här. Klockan tickar. Ni vill väll inte stanna över tiden va? Kom igen" fröken tittade på klockan och sedan på honom. Hon tvingade fram ett leende. Så falskt att det gjorde ont i honom. Så fort han skulle ställa sig där framme skulle de börja fnissa. Det visste han. För det gjorde de alltid. Paniken smög sig inte på. Den slog honom i bröstet som ett knytnävsslag.
"Men kom igen nu" sa fröken irriterat. "Alla väntar".
En man med författarambitioner. Skriver vad jag har valt att kalla "micronoveller". Dels för att utveckla min kreativitet, dels för att utveckla mitt skrivande. Texterna är utformade så att du och jag får fantisera fritt. Hur har allt börjar? Hur ska det sluta? Varför?
måndag 17 februari 2014
Inga undantag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svart pedagogik. Hur tänkte man där egentligen. Jag känner med den stackars killen.
SvaraRaderaHåller med GP
SvaraRaderaRen elakhet
SvaraRaderaDet är bättre nu. Ibland i alla fall!
SvaraRaderaFy vilken situation! Tyvärr alltför vanlig.
SvaraRaderaBra!
http://foto.rudenius.se/?p=2891
Mardröm.
SvaraRadera