Mannen med röda skor bär på barnet. Han kan inte minnas när han höll henne för första gången, det smärtar honom.
Om tjugo år kommer hon stå på en balkong. Hon kommer vattna blommorna med en cigarett i mungipan och nynna på en melodi som ännu inte finns. Då kommer han tänka på henne, undra hur hon mår. När telefonen ringer kommer hon inte vilja svara, rädd för världen. De kommer ibland ses på buss 128 av misstag. De kommer gömma sig för varandra i matbutiken.
Sedan kommer han dö. Inte av egen vilja men han kommer dö. Hon kommer tänka att livet är så, man lever och man dör.
Fin vemodig stämning i texten.
SvaraRadera(Du har valt att ta bort ordet "att", vilket gör att jag får en känsla av att någon reciterar ett poem högt och mumlar bort en del mellanord. Fast det kanske inte alls är det du hade i tankarna.)
Ja. En sådan dag. Mycket vackert.
SvaraRadera