Jag kan aldrig ta tillbaka det jag gjorde. Inte få det ogjort. Jag ångrar mig mer än ni kan föreställa er. Jag vill ställa allt till rätta men jag vet inte hur. Jag kan inte leva med vetskapen om att det jag gjort skadat så många människor. Förlåt. Förlåt för allt.
Det var vad hon läste. Men att förlåta är inte lätt. Även om man vill.
Handlingar och det sagda kan aldrig göras ogjort - sant!
SvaraRaderaJag skulle låta "Det var vad hon läste" bli sista meningen. Då stannar det kvar och ger nya tankar.
Skulle ha blivit ännu mer spännande med någon konkret detalj, tror jag. Men som vanligt har du fångat en känsla.
SvaraRaderaDitt micronovellsupplägg är både kul och frustrerande! Håller för övrigt med de andra.
SvaraRaderaTack :) Jag skriver för att utveckla min kreativitet. Här i texten får jag fantisera om oändligt många orsaker till brevets uppkomst. Byggerpå den kreativa bomben i hjärnan :)
RaderaLika spännande som vanligt.
SvaraRaderaDet är lätt att vara efterklok, men att sluta med -Det var vad hon läste-
SvaraRaderahade fått mig att börja fantisera mera!
Bra! Jag var också inne på förlåtandets tema. Intressant att se hur man kan ta samma tema på olika sätt.
SvaraRaderaGillar micronovellformatet fast idag hade jag velat veta mera. Jag får fantisera själv.
SvaraRadera