Hatten hade hon fått av en vän. Han var död nu förstås. Det var de allihop. Hon bar den alltid när hon gick för att handla. Det var märkligt hur länge en liter mjölk räckte nu för tiden. Och brödet hann hon aldrig äta upp innan det började mögla i kanterna. Hon hade varit på banken och skrivit under alla papper. Så att det skulle gå rätt till när hon dog. Pengarna skulle gå till hjärtforskning. Några anhöriga fanns inte. Hon undrade om någon ens skulle märka när hon lämnade jordelivet. Förutom de stackarna som skulle bli tvungna att hämta henne då förstås. Det kanske inte var många som skulle sakna henne när hon var borta men hon saknade många som redan försvunnit. Och kanske skulle de snart ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar