Skenet från lycktan fångade hans uppmärksamhet. Han såg inte vem som bar den. En vålnad av mörker. Solen skulle inte återvända ännu. Kanske aldrig. Han sträckte sin hand mot vålnaden. Även en stor sten kan falla mot rymden, tänkte han. Blommorna hade slutat blomma nu. Vinden väntade runt hörnet. Allt det onda skulle den ta med sig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar