Livlös

Blicken var iskall. Inte alls levande. Sorgen gömde sig där inne. Ilskan också. Han hatade verkligen allt han såg. Allt han rörde vid tycktes förfalla. Ännu ett år bortslösat på inget. Identitetslös. Så kände han sig. Ljuden från andra sidan väggen gjorde honom tokig ibland. Men andra gånger roade de honom. Musiken hatade han. Skriken fick honom att le. Det knackade sällan på dörren. Och när det gjorde det öppnade han inte. Hans blick var iskall. Som om han inte levde.