Ensam

När han reste sig ur soffan slogs doften mot henne. Sur disktrasa. Hon kvävde tyst en kväljning men kunde inte undvika att stirra, äcklad av vad hon såg.
   "Vad fan vill du?" röt han och slog mot järnstängerna.
   Hon tittade ner i golvet. Förbannade sin dumhet och hoppades att han skulle glömma henne.
   "Vad fan stirrar du på?" saliven flög från hans mun och träffade henne på benen. "Du skall fan inte stirra. Hör du det" rösten iskall.
   "Förlåt" sa hon med skakig röst. Rädd. Avtrubbad.
   "Inte en gång till" sa han och böjde sig fram mot henne. Hon såg så ynklig ut i buren. Han log.