Blodspår, fortsättning på Ensam

Han kände det kalla golvet mot sin nakna rygg. Blicken grumlades och taket tycktes sväva över honom. Kunde det falla? Skulle han då krossas eller skulle han bara kunna resa sig? Som om inget hade hänt?
   Hans fötter skakade men hans ben var som förlamade. Hans andning var knapp och blodet på hans händer nästan torkat. De röda stänken i taket hade slutat droppa. Han skulle kalla målningen Blodspår. Hans största verk. Värmen från kroppen bredvid honom avtog fortare än han trodde att den skulle göra. Det irriterade honom. Han vände blicken in mot vardagsrummet. Buren stod öppen. Tom. Han måste hitta en ny. Han hatade att vara ensam.