Äppellunden

Han ligger under äppelträden med blicken upp mot molnen. Han är så liten och allt så stort. En bit bort kan han höra hur barnen jagar varandra mellan de gamla stammarna. Han avundas dem. De vet inte vad som väntar.
   Ett moln svävar förbi mycket lägre än de andra. Han följer det med blicken. Det är hans moln. Bara hans.
   De första regndropparna träffar honom som kulor. Hans kropp rycker till och blir liggande helt stilla. Död i strid, tänker han. De kommer skriva visor om mig.
   Han välter vodkaflaskan med ena benet och svär högt.