Delad. Ensam.
Går över grusgången till det som en gång var.
Kanske vågar knacka.
Kanske betraktar jag bara.
fredag 28 augusti 2015
lördag 8 augusti 2015
Skrivpuff: Krans
Jag pekade på några av blommorna i din krans. Sa de latinska
namnen och kände mig som ett fån. Tänkte att du skulle tro att jag blivit en
sådan som vi skrattat åt när vi var mindre. Men du skrattade aldrig. Jag reste
mig för att hämta mer vin, rött till dig och vitt till mig. Jag tittade över
axeln för att se om du tittade efter mig när jag gick. Det gjorde du inte. Jag
undrade varför. När jag frågade dig förstod du inte. Det röda vinet lämnade
efter sig en tunn rand på dina läppar. Du frågade mig varför jag aldrig släppte
kontrollen. Jag förstod inte. När solen gick upp satt vi fortfarande kvar. Jag
funderade på vilka vi blivit. Varför vi blivit de vi var och inte några andra. När
du sa att vi förmodligen aldrig mer skulle träffa varandra svarade jag inte.
Jag förstod nog inte vad du menade. När du gick vände jag mig aldrig om för att
se om du såg tillbaka.
torsdag 6 augusti 2015
Skrivpuff
Hon kunde svära på att molnen bara var meter från att smeka
hustaken. Kaffet de hade med sig hade hunnit kallna minuten efter att de hällt
det i kopparna. Men det var viktigt att de satt kvar. Viktigt att de hälsade på
förbipasserande och låtsades att allt var så där normalt som det brukade vara.
De hade planerat länge. Tänkt på allt. Till och med varit i butiken och köpt nygräddade wienerbröd. Butiksbiträdet hade lett mot dem och de hade lett naturligt tillbaka. Det var viktigt att de varit där. Det var viktigt att de lett mot varandra och att de med största sannolikhet etsat sig fast i minnet hos det unga butiksbiträdet.
De hade planerat länge. Tänkt på allt. Till och med varit i butiken och köpt nygräddade wienerbröd. Butiksbiträdet hade lett mot dem och de hade lett naturligt tillbaka. Det var viktigt att de varit där. Det var viktigt att de lett mot varandra och att de med största sannolikhet etsat sig fast i minnet hos det unga butiksbiträdet.
De hade hängt ihop
länge. Lekt när de var små. Varit på varandras bröllop och tröstat varandra när
livet varit jobbigt. Att de alltid hjälpte varandra var en självklarhet, de var
ett team.
De var överens om att skogen på andra sidan älven var den bästa platsen att gömma kniven. Så långt ner i den kalla jorden att den aldrig skulle komma fram igen. De blodiga handskarna var redan slukade av elden i värmepannan. Ingen fick göra dem illa. Inget fick komma mellan dem. Tillsammans var de starkare än livet.
De var överens om att skogen på andra sidan älven var den bästa platsen att gömma kniven. Så långt ner i den kalla jorden att den aldrig skulle komma fram igen. De blodiga handskarna var redan slukade av elden i värmepannan. Ingen fick göra dem illa. Inget fick komma mellan dem. Tillsammans var de starkare än livet.
http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/
your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5
söndag 2 augusti 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)