Skrivpuff

Hon kunde svära på att molnen bara var meter från att smeka hustaken. Kaffet de hade med sig hade hunnit kallna minuten efter att de hällt det i kopparna. Men det var viktigt att de satt kvar. Viktigt att de hälsade på förbipasserande och låtsades att allt var så där normalt som det brukade vara.
   De hade planerat länge. Tänkt på allt. Till och med varit i butiken och köpt nygräddade wienerbröd. Butiksbiträdet hade lett mot dem och de hade lett naturligt tillbaka. Det var viktigt att de varit där. Det var viktigt att de lett mot varandra och att de med största sannolikhet etsat sig fast i minnet hos det unga butiksbiträdet.

   De hade hängt ihop länge. Lekt när de var små. Varit på varandras bröllop och tröstat varandra när livet varit jobbigt. Att de alltid hjälpte varandra var en självklarhet, de var ett team.
   De var överens om att skogen på andra sidan älven var den bästa platsen att gömma kniven. Så långt ner i den kalla jorden att den aldrig skulle komma fram igen. De blodiga handskarna var redan slukade av elden i värmepannan. Ingen fick göra dem illa. Inget fick komma mellan dem. Tillsammans var de starkare än livet.

http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/

your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5