Skrivpuff: Krans

Jag pekade på några av blommorna i din krans. Sa de latinska namnen och kände mig som ett fån. Tänkte att du skulle tro att jag blivit en sådan som vi skrattat åt när vi var mindre. Men du skrattade aldrig. Jag reste mig för att hämta mer vin, rött till dig och vitt till mig. Jag tittade över axeln för att se om du tittade efter mig när jag gick. Det gjorde du inte. Jag undrade varför. När jag frågade dig förstod du inte. Det röda vinet lämnade efter sig en tunn rand på dina läppar. Du frågade mig varför jag aldrig släppte kontrollen. Jag förstod inte. När solen gick upp satt vi fortfarande kvar. Jag funderade på vilka vi blivit. Varför vi blivit de vi var och inte några andra. När du sa att vi förmodligen aldrig mer skulle träffa varandra svarade jag inte. Jag förstod nog inte vad du menade. När du gick vände jag mig aldrig om för att se om du såg tillbaka.