Kråkslott, Del 3 (Skrivpuff: Båge)

"Hon tycks tro att hon bor här" säger mannen i kostym och ser oroat på de båda poliserna.
   "Så du har talat med henne" säger den ene polisen.
   "Jag försökte komma in i rummet men hon måste ha ställt något för dörren" säger mannen i kostym och ser skamsen ut. "Jag tror hon är farlig" säger han försiktigt utan att söka någon av polisernas  blick.
   "Varför tror du det?"
   "Jag vet inte" säger mannen i kostym och pillar nervöst på id-brickan vid bröstfickan.
   "Är det din båge där utanför?" frågar den ene polisen.
   "Ursäkta?" säger mannen i kostym och tittar frågande på polisen.
   "Den är fin" säger polisen och lägger ena handen på mannens axel. "Vi löser det här. Innan du vet ordet av kan ni fortsätta med rivningen".

Kråkslott, Del 2 (Skrivpuff: Sten)

Stenen ska krossa allt det som betydder något. Allt det som hon byggt upp och raserat så många gånger.
   Handen känns kall efteråt. Som om livet slitits från den under en tiondels sekund. Som om det flytt under en kort blixt av fria känslor. Rummet är inte det samma som det nyss var. Det finns något annat. Bortsett från allt det trasiga. Bortom de tomma tangenterna som regnat likt hungriga dammråttor. Det finns något som är på riktigt.
   Hon går fram mot fönstret och drar fingret längst med sprickan. Kråkan som talat till henne de senaste dagarna ser henne i ögonen. Hon är allt han har. Det vet hon.
   Om alla fåglar kan flyga, varför kan inte hon?

Kråkslott, Del 1 (Skrivpuff: Grön)

De gröna tapeterna har släppt i överkant. Golvet beter sig som om rummet krympt sedan det lades. Sprickan i fönsterglaset har letat sig vidare upp mot högra hörnet och gjort sig redo att rasera hela fönstret.
   "Kanske inget drömboende men det finns potential" mannen i kostym gör sitt bästa för att stänga ute mögeldoften.
   "Det är perfekt" säger hon och ställer ner skrivmaskinen på det gamla sängbordet.

Tittar upp (Skrivpuff: Tänka)

"Tänka sig" sa hon och sneglade upp mot himlen.

Är det nu? (Skrivpuff: Tidsrymd)

Om det ändå inte gått så fort. Jag vet inte vart jag varit. Har jag levt det som heter ett liv.
   Har jag gjort det som de säger att jag ska göra. Har jag gjort det jag vill göra.
   Nu är nuet. Då har aldrig varit.
 
Han stod i snön. Brukade den falla så hårt? Brukade den tala?
   Lycka är det som varit och det som kommer. De säger att jag bara lever en gång. Jag skriker.

En fråga till dig (Skrivpuff: Fler)

Finns det fler vägar dit du ska? Är vägen redan byggd? Eller är den avstängd för underhåll? Är den enkelriktad? Går den upp eller ner? Framåt eller bakåt? Går den kanske runt? Har den rasat samman? Eller är den så där perfekt som vägar ibland kan vara?

(Skrivpuff: Resa bort)

Gräset. Molnen.