Ondska

Allt jag kunde höra var vatten som droppade. Slog mot något hårt. Kanske betong? Jag visste inte vart jag var. Ögonbindeln gjorde allt svart. Det luktade speciellt. Påminde om doften i källaren på landet. Mina händer var bakbundna och fötterna fastspända. När jag hörde dörren öppnas ville jag skrika. Inte på hjälp men om nåd. Var det nu allt skulle ta slut? Jag hörde stegen närma sig. "Vet du varför du är här?" sa en mörk röst. Jag kunde inte svara. Skräcken förlamade mig. "Vet du varför du är här?" sa han igen och jag kände första slaget mot min tinning. "Du är här för att världen skall slippa sådana som dig. För att ondska bara kan bekämpas med ondska".