Loi och turdagen

Skruven till gångjärnet till dörren till farstun till huset hade suttit lös i flera år. Loi hade inte vetat om det. Och därför föll det sig så att Loi föll på näsan ut i grusgången. Men han slog sig inte allvarligt. Nej. Ett litet skrapsår på ryggen var det enda han kunde hitta. Och konstigt var väll det när han föll på näsan tycker ni. Det tyckte Loi också. När han senare på dagen gick sin dagliga promenad hittade han hundra kronor. De stoppade han glatt och bekymmersfritt ned i byxfickan. Kunde detta vara hans turdag? Till kvällsfikat fick Loi två äggulor i sitt kokta kvällsägg. Och gulan var den delen av ägget han gillade allra bäst. I sängen tänkte han att nog hade det allt varit hans turdag just idag. Han ångrade att han inte gjort mer av dagen. Sedan somnade Loi med ett leende på läpparna för att aldrig vakna igen.