Inlåst

Han visste att hänglåset var ordentligt på plats. Han kontrollerade varje gång. Hoppet hade han kvar. Åtminstone trodde han det. Det var ingen idé att skrika. Det hade han gjort. Ingen kunde höra. Han grät mycket. Men inte nu längre. I mörkret kunde ändå ingen höra honom gråta. När han hörde trappan knarra visste han inte vad som väntade. Mat? Slag? Frihet?