Han hade nästan glömt bort doften av gräs. Nästan glömt bort hur det känns mellan fingrarna. Nästan glömt bort solens värmande krafter och månljusets lugnande sken. Nästan glömt hur gatorna vibrerar av känslor. Trängseln, som han en gång hatat men som han nu längtar efter. Han hade nästan glömt bort hur det kändes att få en värmande klapp. Nästan glömt bort hur det kändes när någon talade om för honom att allt skulle bli bra. Han hade nästan glömt bort vem han var.
Så fint skrivet.
SvaraRaderaMycket att minnas. "hur gatorna vibrerar av känslor"
SvaraRaderaFint, sorgligt men hoppfullt.
SvaraRaderaBlir nyfiken på "honom", faktiskt precis som du skriver här intill i "om mig"!
SvaraRaderaVäcker nyfikenhet till personen du skriver om. Bra början på ett personporträtt.
SvaraRaderaJag kommer på mig -medan jag läser- att jag blir så nyfiken på hur du ska sluta - Jättebra! Så inspirerande :)
SvaraRadera