Fri i det ofria

Blodet fick hennes bleka armar att lysa. I blicken fanns ingen ånger, bara ett uns av förvåning. Hon höll i den kalla handen. Den som just hon gjort så kall. Fingrarna kändes stela. Hon skulle sitta där bredvid hans kropp tills hon hörde det dämpade ljudet av sirener. Överlämna sig frivilligt till polisen. Det fanns inga andra alternativ, det visste hon redan från början. Men nu skulle hon kanske få berätta sin historia? Straffet skulle hon bära med stolthet. En symbol för andra i hennes situation. Barn hade hon väntat med. Att föda hans barn skulle vara en synd hon aldrig skulle förlåta sig själv för. Snart skulle hennes fria dagar vara över. Men på insidan var hon äntligen fri.