Minnen

Minnen. Det hade hon många. De bästa samlade hon i en liten ask. Skyddade för alltid i hennes tankar. Hon älskade vattnet. Om hon slöt ögonen kunde hon höra hur vågorna slog mot sidan av båten. Hon kunde höra sin fars röst. Det kändes som om hon guppade fram över vågorna. Ett av hennes bästa minnen var när hon tillsammans med sin far närmade sig fiskenätet. Vattnet stänkte när båten slog mot vågorna. De skrattade. Det gjorde de alltid. Hon satt som på nålar när hennes far började dra upp nätet i båten. Hon tyckte att fiskarna var lite äckliga men på samma gång spännande. När hon tänker på ljudet kommer gåshuden. Likadant varje gång. Ett ihåligt ljud. Något som slog mot båten. Hon hade aldrig hört en fisk låta så. Hon skrattade åt sin fars muttranden när han drog upp flaskan i båten. Det var den första flaskpost hon hittade i sitt liv. Hon har kvar den än. Den står i bokhyllan på hennes kontor. Fortfarande oöppnad.

Inlägget sponsras av Atlantica Båtförsäkring